Terese Undin - Mitt liv med familjen

I tisdags kom mamma och flickorna hit. Izabell hade med sig ett nytt monopol, som hon fått i födelsedagspresent (hon fyller år på fredag, men dom passade på att shoppa på Birsta), så det har vi spelat. Det var inga papperssedlar med i spelet, utan istället använde man bankkort, som man stoppade in i en miniräknar-liknande dosa (vilken alltså var banken) där man kunde överföra pengar. Ganska roligt :P Jag brukar alltid vara sämst på monopol, men nu vann jag faktiskt en av gångerna, och kom tvåa den andra gången!

Småflickorna var verkligen överallt, haha! Det märks att man bor i en trea (och inte ett hus) när dom kommer hit. Men det var verkligen jättekul att dom kom :) 

Vi gick en promenad, och jag passade på att laga sådan mat som jag vanligtvis inte lagar till mig själv, för att Kenneth inte äter den; fiskgryta ena dagen, och potatissallad den andra.

Men idag for dom hem! Visst är det skönt att återgå till den lugna vardagen, men mest känns det tråkigt. Jag blir alltid så familjesjuk efter vi har träffats, och vill bara att vi ska kunna träffas hela tiden! Men efter några dagar brukar det kännas okej igen. När jag har kommit in i vardagen.

Nu har vi ändå träffats ganska mycket den senaste tiden, men det känns trist att inte bara kunna titta förbi, när man får lust. Nog för att jag är ledig och kan åka dit, men det tar ju ett tag, så helst vill jag kunna stanna ett tag när jag väl åker dit. Man blir lite avis när andra föräldrar pratar om hur dom lämnar barnen hos mormor och morfar, eller farmor och farfar, bara någon timme sådär. Om ni förstår hur jag menar? Eller bara åker dit och tar en fika till exempel. Den möjligheten önskar jag att jag hade! Så om någon vill flytta hit kanske...? ;)

Jag har skickat in ansökan till lärarutbildningen nu. Jag vet fortfarande inte om jag kommer kunna gå den, men nu när jag har ansökt, har jag iaf en möjlighet att göra det. Om det ordnar sig med dagis för Jamie. Jag har även skrivit ut papper till det, som vi ska skicka iväg! Jag har fyllt i dom med ångest i magen, men förhoppningsvis kommer det kännas bättre när det är dags... just nu känns det bara som att han är för liten, och att jag inte vill lämna iväg honom till några okända människor. Men av vad jag har hört är det ett väldigt bra dagis (om vi nu får den plats vi vill ha), så det kommer säkert gå bra. Jag måste bara vänja mig vid tanken!

Usch, så trött jag är! Jag har legat och läst lite bredvid Jamie nu, för han vaknade, så jag flyttade över honom till våran säng. Jag lånade en bok av mamma "Drömmen". Den är skriven av en gammal man, som berättar om när hans familj flyttade till Amerika under "depressionen", och levde i fattigdom. Jag har ännu inte kommit så långt, så kan inte berätta speciellt mycket, men i stora drag tror jag att det är vad den handlar om! Jag ska nog lägga mig snart, och läsa lite mer innan sovdags.

Imorgon jobbar Kenneth hela dagen. Tråååkigt! Det blir så ensamt när man är själv (utan någon annan vuxen människa alltså, jag har ju alltid min underbara lilla ängel) en hel dag, utan att föra någon "riktig" konversation. Men jag slipper förstås laga mat åt någon annan, haha, och det är faktist skönt! Då kan man anpassa allting efter sig själv bara. Förutom när det gäller Jamies rutiner förstås, dom måste jag ju följa. Men det är en annan sak!
Det är iaf rätt bra program på tv:n...

Herregud vad Jamie har blivit stor nu! Han kryper i full fart, och kan sätta sig upp själv! Jag var och vägde honom i tisdags, och nu väger han 9120g och är 71,5 cm lång. För att citera barnmorskan så "växer han exemplariskt" haha ;) Det går lite upp och ner med maten. Vissa dagar vräker han i sig, och andra dagar äter han mest gröt och bröstmjölk. Men huvudsaken han går upp som han ska!

Jag har tagit lite bilder på våra besökare, men dom lägger jag in imorgon, eftersom jag inte fört över dom på datorn ännu! Men den som väntar på något gott...